jobbigt..

Hejhej bloggen! Eller vad det nu är man skriver nuförtiden.
I den nya samtiden.
Ska man visa sina nya tränade ben eller klaga över att folk ser fattiga ut på bussen?
Jag kan inte välja..

Jag tänkte klaga på att arbetslösheten har gått överstyr här hemma. Jag avslutar snart min yrkesutbildning som har varit totalt värdelös och full av inkompetenta lärare, vilket orsakat stor ångest och insikt om att jag inte kommer få ett arbete inom IT riktigt än, utan än en gång hamnat på arbetssökarsidorna och sökt skitjobb jag egentligen inte vill ha. Min sambos bror har fått två jobb på en gång och ett av dem blev över till mig.. om jag passar in vill säga. Det är nog det ändå jobbet jag VERKLIGEN inte kan tänka mig. Jag hade hellre städat toaletter. Det låtar kanske illa men så är det.. Det är ett jobb på en förskola. För barn i 3-6 åldern. Jag känner mig obekväm omkring barn, jag har aldrig tagit hand om barn och känner att det är HEEEELT fel för mig. Men vad fan gör man om man vill ha jobb i dagens samhälle? Det är bara att hålla humöret uppe och låtsas som att man älskar det. Med lite tur så lär jag mig att inte tycka det är så farligt. Jag vet ju att många hade gjort mycket för ett sånt jobb. Därför känns det lite extra synd att detta jobb gick till mig.. om jag nu som sagt får ett ja. Jag peppar på att lära mig att tycka om barn!