söndagsförtvivlan

Det är inte särskilt lätt att vara jag idag.

Har börjat på ett nytt jobb där jag jobbar natt. 2000-0400. Det flyter på bra och det är lite härligt att få jobba på natten. Jag är ju en nattmänniska. Men det uppstår ändå vissa komplikationer.
Just nu har jag en vecka ledigt, och av denna veckan har det gått halva tiden nu ungefär, och imorse lyckades jag vända rätt dygnet för att få ut mer av min ledighet. Annars har jag famlat fram och tillbaka. Jag har somnat klockan tio på morgonen och vaknat fem, Jag har somnat fem och vaknat åtta,alla möjliga kombinationer förutom de rätta. Men som sagt, igår lyckades jag somna vid tio på kvällen, och jag vaknade klockan sex på morgonen, utvilad. Detta firade jag med att cykla iväg till gymmet och köra på med lite styrketräning och en halvtimmes motion. Det ironiska med just idag är att jag nu på kvällen fick ett sms av chefen som undrar om jag vill jobba imorgon och på tisdag. Självklart vill jag det, men jag kan inte undgå att tycka lite synd om mig själv just nu.
Jag gick upp klockan sex och har varit igång hela dagen. Eftersom jag ska jobba imorgon måste jag hålla mig vaken till i alla fall klockan tre, för att förskjuta sömnen till imorgon.
Nu sitter jag här och håller på att somna. Bara fyra timmar av vaken tid kvar -.-