forever alone

Trygghet,
Närhet,
Kärlek.
Som bortblåst.

Han åkte iväg precis. Jag känner mig överdramatisk och överkänslig. Allt känns lite för mycket.
Jag har aldrig känt såhär förut. Det är en ny känsla och därför läskigare än andra.

Sen jag träffade Daniel har vi inte varit ifrån varandra mer än några dagar, max tre eller fyra i streck.
Vi träffades i Oktober förra året, vi blev tillsammans i December, flyttade ihop i Februari och sedan dess har han alltid funnits vid min sida. Nu ska han åka iväg i en månad och det känns som om han ska vara borta i flera år.
Jag är rädd.
Rädd för att vara så fäst och beroende av någon annan, rädd för att vara ensam, rädd för att han inte kommer tillbaka.
Jag känner mig som världens minst osjälvständiga människa just nu.
Hoppas det går över snart.

Jag brukar tycka om att få vara ensam men sen jag blev sambo så har det bara varit jobbigt.
Jag blir rastlös och får ingenting gjort. Nu blir jag tvingad att lära mig det. Det känns bra också.

Men jag är livrädd för att leva.