sounds of silence

Det är väldigt spännande hur fort det går just nu.

Min praktikplats är ganska trevlig, folk är väldigt osociala, men jag bryr mig inte särskilt mycket då jag är likadan. Dock har jag lite svårt för att hålla mig för skratt ibland när vissa är så opersonliga.
Dock är det intressant hur mycket jobb de trycker i ansiktet på oss just nu. Det började långsamt och segt och vi förstod inte särskilt mycket. Nu verkar det som vi har satt oss på ett X2000 tåg som inte kommer att stanna förän om tre veckor.
Fine för högt tempo, det är oftast bara bra och man kommer snabbare fram, vi lär oss en massa på vägen DOCK..
De verkar ha någon slags flextider som aldrig tar slut. Vi sitter 8 timmar på kontoret, varav ca 40 min är lunch /den tiden det tar att värma mat och äta den(vi har ingen avsatt tid för lunch), sen kör vi på utan paus till klockan 6 ungefär. Sen åker vi hem, och när vi kommer hem så fortsätter vi fram till vi måste sova. This is madness.

Och som pricken över i så har jag besiktning på lägenheten imorgon. Jag har behövt städa väldigt länge och jag har faktiskt precis blivit färdig -.- Det tog väl sammanlagt 10h nånting eftersom det såg ut som en bombnedslag här, som vanligt, när jag i fredags fick veta att besiktningen skulle vara idag.
10h låter mycket men jag har inte bara städat, jag har verkligen städat. Jag har eliminerat vartenda dammkorn och även börjat packa lite av mina saker.

Nu sitter jag här och slösar tid när jag egentligen borde sova -.-

Börjar vänja mig vid att vara ensam och det är faktiskt ganska trevligt när man vänjer sig. De första dagarna var jag väl ett nervrak. Nu börjar jag gilla ensamheten, men jag vill såklart ändå har tillbaka min man :3